My other stuff
Flickr
Twitterfication
Search
Monday
May122008

Mörkrädd.

Är det bara jag som blir livrädd för sånt här? Thomas Bodström måste ha gått och blivit sinnessjuk på senare dar för det är det enda sättet att beskriva ett sånt här förslag. Den mannen har blivit så full med skit att om du gav honom ett lavemang skulle han få plats i en skokartong. Vad hände Tommy? Du var ju ung och fager och hade massor med energi en gång i tiden. Har du hängt lite för mycket med förbittrade gamla rikspolischefer?


Thomas Bodström visar vad han tycker om det svenska folket.


Att Beatrice Ask skulle tycka att det var en bra idé är väl kanske inte direkt förvånande. Hon är moderat och har ingen utbildning eller kunnande i ämnet. Är det nåt högern blir sexuellt upphetsade över är det att spara in skattemedel samt ordning och reda. Det och att äta upp små barn för att deras oskyldiga själar livnär dem och får deras förstenade tjäriga hjärtan att fortsätta slå i ytterligare några veckor. Det finns en ganska logisk förklaring till varför polis, åklagare och domare är separerade i vårt juridiska system. Och den har ingenting med kostnadseffektivitet att göra. Vad kan det vara för nåt? Satiren håller på att bli verklighet.


Här har vi vår framtid gott folk.


Men så länge poliser och åklagare slipper göra sina egentliga jobb och vi sparar lite pengar kan vi nog säkert sova gott om nätterna. Vetandes att vårt omutliga och högst kompetenta polisväsende vakar över oss. Kan någon säga; Polisstat?
Friday
May092008

Bil(d)ligt.

Det gäller att hitta det roliga i vardagen.



Är det fel att fnissa så högt att tanten som står bredvid tittar konstigt på en?

Ps.
Jo, jag vet att det inte riktigt stavas så. Festbajsare!
Thursday
May082008

Recension av en recensent.

Linda Skugges skriverier gör mig inte arg, upplyst, intresserad eller glad. De påverkar mig inte egentligen på något vis mer än att de kanske gör mig dummare för varje gång jag läser dem. Jag har en smygande misstanke om att det drabbar alla de stackare som någon gång läst hennes kåserier.


Så här ser Linda Skugge ut. Men det lägger jag ingen värdering vid. Det är säkert!

Det enda hon tycks ta upp nuförtiden är hur jobbigt det är för henne att vara förälder. Hur mycket press det är att vara mamma och att jobba. Samt andra aspekter av föräldrarskap. Jag har aldrig varit gravid tack vare att jag inte har en livmoder eller producerar ägg och har därmed per förlängning inte fått uppleva hur underbart det är att klämma ut några ungar. Nu har hon alltså tre stycken.

Linda, du har gått långt utöver ersättningsfaktorn för dig och din man/kille/sambo nu. Får jag kalla dig för Linda? Om det är tungt att jobba och att ha barn kanske du borde ha stannat upp och reflekterat över detta när Unge #1 för första gången spytt ner hela dig. Men istället visade du vilken visionär du är och plöjde vidare och skaffade ytterliggare två ungar. Tillåt mig att använda en snitsig och väl avvägd metafor för att illustrera min poäng här; Det här är lite som en person som medvetet sparkat sönder sitt badrum för att sen efter en fika och rökpaus gå vidare för att sparka sönder hela sitt kök och vardagsrum. När personen till sist är klar börjar hon/han högljutt beklaga sig över allt extra arbete de måste utföra för att få ordning på allting. Men sjuhelvetes vilket tjusigt renoveringsobjekt det kommer bli!

Jag gillar att lägga fram mina väl utformade teorier precis som du Linda. Vi kanske kan bli kompisar? Du skriver några paragrafer om att dina ungar fått influensa och smetat in hela soffan i snor precis innan deadline för en viktig krönika i Amelia. Så följer jag upp med ett stycke om hur jag nästan sket ner mig på vägen hem för att jag druckit för mycket kaffe vid lunch. Alla vet ju hur det kan sätta fart på systemet? Huh, eller hur? Linda? Logiska följder av kroppsfunktioner och karriärsproblem, vilken outtömlig källa för inspiration!

När var det sist Linda Skugge var relevant på något vis? Fittstim gavs ut 1999? Har det alltså snart gått ett decennium? Nu vill jag ju inte antyda att barnfödande har något med avtagande i relevans och begåvning att göra, men det är intressant hur fruktansvärt mycket tröttare och tråkigare alla verkar bli.

Sen vill jag även säga att det är synd att hon slutade blogga efter alla påhopp från "allmänheten". Nu är jag inte sarkastisk, jag menar allvar. Men snälla kan hon sluta använd engelska uttryck och ord. Det är inte fräckt, eller fränt, eller coolt eller vad nu ungdomarna säger. Det ger mig huvudvärk. Betyget blir således:

/ 5

Två Orvar Säfström av fem möjliga, mestadels för nostalgifaktorn.



Thursday
May082008

Hjälpsamt.

Det är alltid trevligt att få lite hjälp i vardagen.



Tack så mycket för tipset Hemköp! Vad skulle jag göra utan er?
Wednesday
May072008

En gång för alla.

Kan vi sluta låtsas att det förs en riktig diskussion om kön, brott, straff och kulturella strukturer i Sverige? Är det inte helt uppenbart vid det här laget att det är en enda teori som gäller. Jag tror vi alla vet precis vilken det är. Tyvärr, ska väl tilläggas.

En bok som påstår att våldtäkter beror på patriarkala maktstrukturer i samhället. Wow, dra mig baklänges och kalla mig för Örjan. Äntligen någonting nytt! Först och främst vill jag bemöta själva recensionen av litteraturen i fråga. Det huvudsakliga problemet ligger i att den bejakar tesen som är bokens kärna utan betänkligheter. Att recensenten har en personlig preferens angående ämnen som berörs är inte något direkt problem för en recension i sig, så länge denna inte helt tar över. Vilket helt uppenbarligen har skett här. De litterära kriterier som själva recensionen bör beröra sammanfattas med: "Kielos skriver skitbra." Efter det följer en genomgång av det som boken tar upp. Saker som tycks förstärka just vad recensenten själv tycker. Pia Bergström skriver skitdåligt. Citera mig gärna.

Nu över till själva innehållet. Jag kan naturligtvis inte yttra mig om boken. Jag har inte läst den. Men om den är skriven på ett sådant vis som jag får intrycket av kan jag inte annat än undra vad poängen skulle vara. Att en idé/teori använts förr gör den inte mindre legitim på något vis. Men var i ligger den intellektuella utmaningen att skriva om något som så många redan känner till? Även om det är fel. Här skiljer jag mig markant från tesen som tycks presenteras. Att "förnedringen riktar sig" mot någonting överhuvudtaget antyder avsikt. Att våldtäktsmän på något vis skulle ha någon djupare trosuppfattning angående det de gjort(gör) är högst osannolikt. Ja, de rationaliserar sina handlingar för sig själva. Detta är bara ett bevis för att de mycket väl vet att det de gjort är moraliskt fel. Att dessutom presentera rättsväsendets och allmänhetens bortförklaringar med hjälp av "förmildrande omständigheter" är problematiskt. Förmildrande omständigheter så som genetiskt arv, uppväxt/miljö och situationens sammanhang används väl i princip konstant i alla rättsliga och moraliskt svåra lägen? Är våldtäktsmän bara onda? Har de då blivit det av naturen? Eller blir de skapade av någon slags kulturellt fenomen som tycks vara bokens egentliga slutsats? Sociopater föds inte. Men de skapas inte från grunden heller.

De skillnader angående kön och genus och denna problematik för den feministiska teorin lämnar jag orörd. Jag återvänder istället avslutningsvis till recensionen. Det som gör mig allra mest förvirrad är meningen; "De viktigaste frågorna gäller ju förövarna. Varför våldtar män? Hur ska vi få dem att sluta?". Är detta recensentens egna funderingar? Hej och välkommen Svepande Generaliseringar. Att män kan våldta utan konsekvenser och att de just därför gör detta är inte bara en väldigt dyster moraluppfattning utan även direkt felaktig. Människor kan nästintill konstant göra många saker som är moraliskt förkastliga utan att bli påkomna och bestraffad, vad är det då som hindrar dem? Nyckelordet är just moral. En intern etisk kompass och uppfattning som alla människor på ett eller annat vis har. Sen kan man undra över vilka dessa "Vi" är, som ska hindra män från att våldta.

Våldtäkter begås av en extremt liten minoritet av män. Nu menar jag inte bara överfallsvåldtäkter som begås av för offren okända män utan även de betydligt vanligare. De som begås av en vän, nära bekant eller rent av familjemedlem. Jag vågar påstå att en enormt övervägande majoritet av män i vuxen ålder har förmågan att rationellt tänka över och sätta sig in i en situation där en våldtäkt begåtts och känna en avsky för handlingen. Att tiotusentals våldtäkter sker varje år betyder inte att det finns tiotusentals våldtäktsmän. Dessa män är återfallsförbrytare, återfaller de till precis samma offer varje gång?

Aftonbladet är inte någon garant för journalistisk integritet eller upplyft diskurs men den speglar helt klart samhällstrender och den allmänna uppfattning som råder. Ursäkta mina generaliseringar...
Page 1 ... 6 7 8 9 10