Rasist Till Varje Pris.

Herman Lindqvists kolumn idag i Aftonbladet lämnar mig helt handfallen och uppgiven. Inte för det Herr Lindqvist själv uttrycker, det är genuint välskrivet och sakligt, utan för de kommentarer läsare lämnat. Dessa människor tycks söka efter varje chans att få vara rasist, oinformerad eller bara allmänt dum i huvudet.

Applodera? Denna "ursvensk" visar sannerligen sin passion och respekt för det svenska genom att inte ens förmå sig skriva som en vuxen människa. Banka argsint på tangentbordet och hoppas på det bästa. Förr eller senare lyckas du säkert konstruera ihop en mening. En mening som inte får dig att låta som en fullständig idiot i total avsaknad av ens de mest grundläggande språkkunskaper. Folkhemmet och alla de begrepp som hör därtill uppkom under de senaste etthundra åren. Vallonernas invandring skedde på 1600-talet. Folkskolan infördes i Sverige år 1842. Skulle några av dessa fakta påverka denna persons åsikter? Nej. Börjar jag seriöst överväga införandet av retroaktiv abort i Sverige? Ja.

Det finns inga fattigstugor idag och inte heller under vallonernas invandring. Konceptet getto existerade inte då alla utanför adeln mer eller mindre levde i sin egen avföring. Underhållningen bestod mestadels i att halvt arbeta ihjäl sig, i hopp om ett mål mat. Det var bättre förr. Då man slapp oroa sig över att invandrare skulle kasta sten på ambulanser och brandbilar. Mestadels för att sådana samhällstjänster inte ännu existerade.

Vad är det med dessa människor och att använda ordet "mångkulturell" som ett vapen? Något man klubbar motståndare över huvudet med till dess att deras hjärnor trillar ut. Men alla dessa försök till finurliga små poänger distraherar mig inte från det faktum att det inte nämns ett enda exempel av någonting genuint svenskt. De är hala som ålar min vän. Inoljade skitnödiga ålar, beståendes av ren viljestyrka och invandrarhat. Någonting genuint svenskt, minst sagt.

Yttrande och Idioti.

Debattartikeln som Sverigedemokraternas ledare Jimmie Åkesson skrivit i Aftonbladet är ett otroligt intressant fenomen. Både innehållsmässigt och reaktionen till att den över huvud taget publicerats. Ett mycket besynnerligt fenomen. Beklagligt.

Åkesson gör det många skickliga lögnare eller människor med vanföreställningar gör. De har en vanföreställning som befinner sig såpass långt från verkligheten att det krävs en brygga för att koppla ihop de två och övertyga sig själva, eller i det här fallet allmänheten. Åkesson börjar med ett argument som är fullt hållbart. Islam är inte som kristendomen, den är betydligt mer extrem i sin värdegrund. Att islam på något vis skulle vara fredsfrämjande och tolerant är en efterkonstruktion färgat av det västerländska samhällets rationaliseringar i multikulturalismens namn. Missförstå mig rätt här, kristendomen är en falsk världsåskådning där en rymdgud dikterar vad som får och inte får göras. Islam är lika på så vis, men deras version av gud svingar samtidigt en lightsaber.

Efter att ha etablerat detta gör han ett kraftigt hopp över till födelsetal, massinvandring och förstörelsen av det svenska samhället. Ett osynligt hot med en synlig mörkhyad fiende! Skaka i era IKEA-soffor så att skinkorna smattrar ljudligt över hela detta avlånga land! Han målar upp bild av ett sharia-lags-kontrollerat Europa där ingen kvinna går säker från våldtäkt. Det första argumentet var alltså bara ett sätt för att lura in läsaren i en känsla av faktabaserad argumentation. I ett försök att dölja en huvudtes som är fullständigt befängd. Åberopandet av statistiken för att Sverige skulle ha flest våldtäkter i Europa är inte underbyggd. Faktum är att sammanställningar visar på att Island ligger i topp. Ett till synes ganska homogent land av vita nordiska människor. Smygmuslimer som nästlat sig in? Kan sådan här statistik kanske mer bero på att anmälningar tas på större allvar och rapporteras bättre i nordiska länder? Nej, Rumänien har säkerligen färre våldtäkter om året än alla våra grannländer.

Åkessons huvudtes är naturligtvis helt absurd. På gränsen till komisk. Men att islam, likt alla religioner, bör bekämpas med rationalitet och fakta är inte något skämt. Ologiskt tänkande och tron på osynliga skäggiga män är inte något som bör hållas utanför debatter. Ingenting är heligt. Om ni ursäktar vitsen. Att islam inte ens får nämnas i en debattartikel, även en såpass idiotisk som denna, utan att självutnämnda multikulturalister skiter ner sig i ren ilska är beklämmande. Istället för att anmäla en idiotisk idé till någon form av tankepolis kanske den ska bemötas med motargument. Det förstanämnda inkräktar inte minst på yttrandefriheten. En värdering jag håller betydligt mycket högre än "rätten" till att få tro på fantasifoster och att aldrig någonsin bli ifrågasatt.

Hjärnfisar.

På toaletten får jag möjlighet att i ett isolerat tillstånd begrunda en serie av underliga tankar. Idéer jag normalt sett inte får möjlighet att utveckla då jag blir distraherad av annat- och andra. Så fort mina skinkor nuddar den där kalla sitsen infinner sig en tystnadens stämning. Inte på ett negativt vis. Utan snarare en fridfull känsla av att få befinna sig i ett lugn. Förhoppningsvis utan en följande storm i porslinsskålen jag siktar på.



Senast satt jag och förundrades över hur road jag kan bli av slumpmässiga historiska fakta som tråkar ut de flesta, inklusive min kära sambo. Och hennes familj. Fakta som inte fyller någon funktion i sig, eller kan tänkas göra det över någon överskådlig framtid. Men när jag läser/hör dem blir jag omedelbart fylld med en glädje och vill dela med mig av dem till andra. Visste ni t.ex att John Wilkes Booth (mannen som sköt Abraham Lincoln) hade en äldre bror vid namn Edwin? Som mitt under brinnande inbördeskrig befann sig vid en tågstation i Jersey City där han såg en ung man trilla ner på rälsen. Förskräckt hoppar han efter och lyckas släpa undan den blåslagna och förvirrade ynglingen precis innan han skulle krossats av ett lokomotiv. Den unga herrens namn? Robert Todd Lincoln, Abraham Lincolns äldste son.

Abraham Lincolns mördare kanske hade behövt få skita lite oftare och därmed skjutit mer sällan. Faciliteterna för sådant måste ha varit hemskt primitiva under hans levnadstid. Att han skulle ha försökt undvika att slita ner sex lager tjockt ylletyg flera gånger om dagen under sådana omständigheter, bara för att få lätta på trycket och kanske filosofera en anning, är inte en helt absurd tanke. Förstoppad och rasist lär inte vara en bra kombination. För någon inblandad.

"Intressant!" -  tänker jag för mig själv, mellan krystningarna. Jag börjar begrunda livets mönster och hur otroligt det är att tillfälligheter kan omforma människors liv. Fylld med en något större livsglädje och ett lättare språng, delvis för att en vikt lättats om inte från mina axlar så en annan region av min kropp, genomför jag den lilla ritualen jag alltid genomför mot slutet av ett toalettbesök. Två små kluttar flyttande tvål, en i vardera handflata, som jag sedan sammanför under vattenstrålen. Medan det enda ljudet i rummet är av vatten som far ner i avloppet lekar jag att mina intvålade händer är två uttrar som brottas. En fantasi som jag ständigt återkommer till inom vattenklosettens fridfulla väggar.

En utter gör trots allt ingen förnär.

Idérik på Internet.

En kombination av ständig brist på inspiration, ett fullspäckat schema och allmänt vinterdeppande leder sällan till storslagna skapandeprocesser. På senare tid tycks allt som kommer ur mig (kreativt så väl som avfall) hålla en i allmänhet låg kvalitet och urvattnad karaktär. En god bok ger konsistens åt allting, då och då.

Jag klarar heller inte av att bli ordentligt förbannad. Efter FRA, IPRED, rättegången mot The Pirate Bay, Victorias bröllop och att facken nu går med på sänkta löner orkar jag inte längre bli arg. För utmattad för att bli ursinnig. En ljuspunkt i vardagen är dock att andra svenskar för en gångs skull tycks göra någon form av uppror. Hur artigt och snällt i tonen det än må vara. Det hela sker nästintill uteslutande i Facebook-grupper, som ingen sen bryr sig om. Men det är en början, en öppning, en chans.

Revolution är så söligt. Jag föredrar att ta en kopp kaffe och diskutera. Ineffektiv är ibland synonymt med behagligt. Om vi bara kunde sammanfoga det hela till ett koffeinstint och småpirrigt blodbad utan stök. Under tiden sitter jag här på hörnet och sörplar medan jag läser klart.

Manligt hörru!

Jag sitter här och läser om Aftonbladets nya tema på sin kultursida: Män som kramas med män. Är det verkligen vad det behövs mer av? Att män ska bli ännu mer som kvinnor? Sverige är redan ett löjligt feminint (i brist på ett bättre ord) land som det är. Känslor är viktigare än fakta. Barn är viktigare än människor. Tillfällig säkerhet är viktigare än att ha roligt. Vad har detta ledit fram till? Ett bättre samhälle? Knappast. En stor del av skulden kommer jag lägga på denna neo-post-pseudo-feministiska rörelse som skvalpar runt i alla kulturella och politiska finrum. Det är dennes stora misslyckande att vi långsamt gjort oss av med de bra stereotypt manliga attribut som funnits och behållit de dåliga. Meningslös karriärism och sex likställt med att ta en lättöl tycks vara det enda som finns kvar. Två saker som får mig att vilja kräkas i min soppa.

Kvinnor vet lika lite eller mindre om vad det innebär att vara man som vi som faktiskt har en snopp. Varför ska vi då lyssna på dem? Ska män återgå till att tala om för kvinnor vad innebörden av femininitet är? Naturligtvis inte, så varför är då det första något positivt? Om en kvinna skulle påstå att kvinnor är bättre än män skulle hon överösas med applåder. Vänd på situationen och en åtminstone verbal lynchning är nära förestående. Hur ser våra värderingar och antaganden ut? Världen skulle vara en mycket bättre plats och inga krig skulle nånsin startas om kvinnor fick bestämma. Margaret Thatcher, Golda Meir och Indira Gandhi var väl helt enkelt inte kvinnliga nog. Vad nu det innebär.

Var hittar man denna grabbiga manlighet med halvt sociopata män som bara tänker på fitta, hockey och att knacka bögar? Vilka är dessa män? Har jag träffat på ett par exempel av dem i mina små manövrar ute i världen? Naturligtvis har jag gjort det. Men jag skulle vilja dra iväg en gissning om att de är en såpass försvinnande liten procentandel att de blir obetydliga. Det kommer alltid att finnas, de är en kvarglömd del av vårt genetiska arv. De var säkert användbara en gång i vår forntid. Denna undergrupp av inte allt för intelligenta muskelberg. När vi behövde folk som var dumma nog att faktiskt springa mot en björn i grottöppningen. Medan vi andra kunde fly.

Alla dessa skribenter, kulturknuttar och feminister kanske borde sluta hänga med och attraheras av just dessa män. Så skulle vi med en åtminstone halvt fungerande hjärnbark äntligen få slippa höra beklagandet av hur det är "Så här män är" varenda gång de blivit knullade och dumpade eller hört en homofob kommentar. Rationalitet besegrar fördomar bra mycket bättre än känslor och kramar.