Att sälja exemplar eller reklamplats är en naturlig del av vilken publikation som helst. Antingen är det poängen, målet och summan av kardemumman av hela företaget eller så är det bara ett nödvändigt ont. En oundviklig börda. Pengar måste helt enkelt tjänas för att kunna få fortsätta att informera allmänheten om makthavarnas upptåg.

Denna verklighet gör att journalister och redaktörer ibland måste tänja lite på gränserna för vad som kan anses vara av nyhetsvärde eller god smak. Låt oss vara ärliga - vi orkar inte enbart läsa om viktiga saker. Ibland behövs lite underhållningsnyheter. Samtidigt kanske en ytligt uppséendeväckande rubrik om en "Nakenchock!" kan få sålt några extra nummer eller generera ett par fler klick. De skyfflar ut skräpet på förstasidorna (med råge) och vi köper det mer än gärna.

Det är i detta skede jag borde skriva något i stil med "Så långt, allt väl..." men det skulle stinka av rejält unken oärlighet. Jag ersätter det istället med ett suckande "Låt gå." och rycker på axlarna. Men det finns gränser. Nivåer av ren idioti och vidrigt desperat uppmärksamhetssökande vi aldrig bör sjunka till.

Grattis Herr Schulman. Du har uppnått en sällan skådad fulländning av narcissismens konster. Det är som om vi andra bara är lärlingar och han är stormästaren i självömkan. Som med sitt maffiga skägg bor i ett tempel beläget högt upp i Himalayas bergsvidder, där han djupsinnigt utforskar rationaliseringen av arrogans. Återigen, grattis Alex, du fick onekligen ett antal extra hundralappar i plånboken idag.

Är det här alltså likt det som svarta kände när de i generationer fick lida under slaveri, institutionaliserad rasism och oprovocerat våld? Det finns onekligen många paralleler. Ett par stycken paralleler. Okej en parallel. Svarta är människor - Alex Schulman är en människa. Antar jag. Vi får helt enkelt utgå från det för argumentets skull. Jag menar, jag är nästan helt säker på att han har en själ. Han fastnar ju helt klart på bild, tyvärr.

Hursomhelst. Att likna sin besvikenhet över att inte få sörpla i sig en fika med en av de mörkaste partierna i mänsklighetens historia är som att tro sig veta hur det är att vara astronaut, för att du åkt hiss. En gång, hela tre våningar, och du blev illamående efteråt. Det är som att inbilla sig att du kan se likheterna mellan din svit av mild fotsvamp och en person som blivit av med benen i en flismaskin. Det är som om... som om... Alex Schulman är en dålig människa. Men jag kanske bara överreagerar.

Att aktivt förtryckas på grund av sin ras är säkert också rätt irriterande. Vem vet, Rosa Parks kanske bara var på väg till nästa kafé. Tur att hon inte hade barnvagnen med sig. Tänk vilket helvete hon hade fått genomlida.

Yoghurtspasm