Runkfunk.
Imorgon, 3 December 2009 kommer att vara en dag som kommer att leva kvar i alla svenskars minne. När de ligger där på sin dödsbädd, på ett kallt lasarett i en kommun de hatat att bo i, omgiven av släktingar de önskar att de inte avlat fram, så kommer de att i sin sista sinnesbild på denna jord minnas tillbaka. Minnas tillbaka till detta definierande ögonblick i vår nationella själ. På torsdag kommer den kommersiella radion att tystna i totalt tjugofyra timmar. En mörk skugga av icke-kultur kommer att sänka sig över vårt avlånga land.
Vad är det som den kommersiella radion protesterar? Är det måhända den alldeles nyligen införda FRA-lagen som hotar att inskränka på medborgarnas rättigheter? Nej, självfallet inte. Det vore nästintill rimligt. De är sura för att de måste betala avgifter för att få sända. Vad vore väl ett liv utan chansen att få höra Shakiras nya singel för femte gången på väg till jobbet? Tänk om du inte kunde få i dig din dagliga dos av Takidas behagliga truddeluttar? Då skulle du möjligtvis tvingas, jag vet inte, lyssna på dem i din stereo, med din iPod eller via datorn. Hemskheters hemskhet.
Kontentan - Vem i helvete bryr sig? Föreställ dig en dag utan att bli påtvingad 3 minuter av vad de skrattretande nog kallar musik, följt av 6 minuter reklam för produkter du inte behöver (då hade du redan ägt dem) avslutat med två minuters hjärnskrumpnande babbel från Josefine Craaford. Skulle landet Sverige överleva en sådan strapats? Förmodligen och förhoppningsvis. Det minsta kommersiell radio kan ge som kompensation för att de förorenar vår eter är att betala en smärre avgift. Om inte annat klarar åtminstone jag mig utan "musik" som är producerad likt skit genom en köttkvarn. Min förhoppning är att mina landsmän gör det samma.
Edit:
Om kommersiell radio var så här bra kanske jag skulle bry mig.