Idrotteri.

Att större delen av det massmediala landskapet skulle fullständigt domineras av vinteridrott den närmaste tiden är minst sagt väntat. OS har en tendens att ta upp en himla massa utrymme i TV, tidningar, radio (finns sånt fortfarande? Lyssnar någon längre?) och på internet. Olympiaden är en uppmärksamhetssökande fjant som bara brer ut sig överallt. Med sina neonfärgade utstyrslar och absurda aktiviteter kan man inte annat än snegla borta mot hela spektaklet. Det är lite som när en hund äter sitt eget bajs. Det är fascinerande att det över huvud taget sker.

Att kvällspress med sin totala avsaknad av nyhetsvärde och journalistisk integritet välkomnar en sådan platsfyllare som OS är väntat. Likaså att TV klämmer in så många idrottsrelaterade segment som möjligt utanför sporthörnan av sina nyhetsprogram. De har tid att fylla. Det är normalt. Vi vet att det kommer bli så. Ingen är förvånad. Men hur är det då med de publikationer en del svenskar, jag inräknad, vänder sig till för att få riktiga nyheter med substans? Ta en vild jävla gissning.

När Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet överöser mig med bilder och intervjuer och analyser och topplistor och reportage av vita människor som leker i snön kan jag inte annat än välkomna de traditionella mediernas förfall. Vad som än kan komma att ersätta dem kommer knappast att göra ett sämre jobb. Ni vet, det där jobbet pressen egentligen skulle ha - bevaka makthavare och hålla medborgarna välinformerade så att de kan fatta avvägda beslut?

Men låt oss inte bry oss om sådant. Titta istället på de här vuxna människorna som låtsas att skidåkning är någonting annat än en hobby. Glöm bort att dina friheter långsamt tynar bort och koppla av istället. Vad är det värsta som kan hända? Om yrkesmässig inkompetens var en gren skulle sveriges journalistkår ta guld varje gång.

"The public have an insatiable curiosity to know everything.  Except what is worth knowing.  Journalism, conscious of this, and having tradesman-like habits, supplies their demands." ~ Oscar Wilde