Blasklatte åt en blaskig man.

Att sälja exemplar eller reklamplats är en naturlig del av vilken publikation som helst. Antingen är det poängen, målet och summan av kardemumman av hela företaget eller så är det bara ett nödvändigt ont. En oundviklig börda. Pengar måste helt enkelt tjänas för att kunna få fortsätta att informera allmänheten om makthavarnas upptåg.

Denna verklighet gör att journalister och redaktörer ibland måste tänja lite på gränserna för vad som kan anses vara av nyhetsvärde eller god smak. Låt oss vara ärliga - vi orkar inte enbart läsa om viktiga saker. Ibland behövs lite underhållningsnyheter. Samtidigt kanske en ytligt uppséendeväckande rubrik om en "Nakenchock!" kan få sålt några extra nummer eller generera ett par fler klick. De skyfflar ut skräpet på förstasidorna (med råge) och vi köper det mer än gärna.

Det är i detta skede jag borde skriva något i stil med "Så långt, allt väl..." men det skulle stinka av rejält unken oärlighet. Jag ersätter det istället med ett suckande "Låt gå." och rycker på axlarna. Men det finns gränser. Nivåer av ren idioti och vidrigt desperat uppmärksamhetssökande vi aldrig bör sjunka till.

Grattis Herr Schulman. Du har uppnått en sällan skådad fulländning av narcissismens konster. Det är som om vi andra bara är lärlingar och han är stormästaren i självömkan. Som med sitt maffiga skägg bor i ett tempel beläget högt upp i Himalayas bergsvidder, där han djupsinnigt utforskar rationaliseringen av arrogans. Återigen, grattis Alex, du fick onekligen ett antal extra hundralappar i plånboken idag.

Är det här alltså likt det som svarta kände när de i generationer fick lida under slaveri, institutionaliserad rasism och oprovocerat våld? Det finns onekligen många paralleler. Ett par stycken paralleler. Okej en parallel. Svarta är människor - Alex Schulman är en människa. Antar jag. Vi får helt enkelt utgå från det för argumentets skull. Jag menar, jag är nästan helt säker på att han har en själ. Han fastnar ju helt klart på bild, tyvärr.

Hursomhelst. Att likna sin besvikenhet över att inte få sörpla i sig en fika med en av de mörkaste partierna i mänsklighetens historia är som att tro sig veta hur det är att vara astronaut, för att du åkt hiss. En gång, hela tre våningar, och du blev illamående efteråt. Det är som att inbilla sig att du kan se likheterna mellan din svit av mild fotsvamp och en person som blivit av med benen i en flismaskin. Det är som om... som om... Alex Schulman är en dålig människa. Men jag kanske bara överreagerar.

Att aktivt förtryckas på grund av sin ras är säkert också rätt irriterande. Vem vet, Rosa Parks kanske bara var på väg till nästa kafé. Tur att hon inte hade barnvagnen med sig. Tänk vilket helvete hon hade fått genomlida.

Pedofeeling.

Masshysteri är ett begrepp som definierar det icke-rationella beteende (hysteri) som drabbar en grupp människor när dessa tror sig vara utsatta för samma hot/sjukdom/situation. Detta brukar dock begränsa sig till ett kollektiv under snarlika förutsättningar. Låt säga föräldrar som är fullkomligt paranoida över att varenda man på dagis är en pedofil.

Men vad är då detta? Mary Mårtensson skriver att "Vi måste avslöja pedofilerna innan det är för sent.". Ett överdrivet uppenbart och dramatisk påstående , kan tyckas. Men är det en debattartikel? Knappast, ingen vettig människa kan vara emot att stoppa pedofiler innan de agerar. Är det en insändare om hur man bäst går till väga för att förhindra framtida övergrepp? Nej, för här finner vi inga tips om hur sådant skulle gå till. Vad är det då vår kära Mary försöker få fram?

Jag tror, att Mary tror, att hon gör gott. Att hon är ute och informerar folket i allmänhet och föräldrar i synnerhet om hur farliga pedofiler är, samt att barn inte bör bli våldtagna. Det skulle vi förmodligen aldrig ha begripit annars. Men nu vet vi bättre. Tack.

Det värsta med det här skräpet är hur saklig hon försöker låta. Som om två avslöjanden om övergrepp i dagismiljö, med fem års mellanrum, i ett land på nio miljoner människor, pekar på en klar trend. Isolerade tragedier är svåra att förhindra, skulle man kunna tro. Men Mary har en plan: 

"Förskolorna och skolorna måste begära utdrag ur brottsregistret innan de anställer personal. Problemet är att alla pedofiler inte finns i brottsregistret."

Jag är imponerad. Sällan lyckas en person lägga fram ett argument och motbevisa sig själv inom enbart två meningar. En bedrift som skulle vara imponerande om den inte var så förbannat urbotat korkad. Mary går sedan vidare med fler "tips".

"Alla som arbetar med barn i skola och förskola borde utbildas i hur man kan upptäcka en pedofil. Det finns också fysiska och psykiska symptom hos barn som blivit utsatta för sexuella övergrepp."

Om barnet utsatts för ett sexuellt övergrepp och sedan uppvisar symptom till följd av detta skulle man kunna tro att det redan är för sent. Barnet har utsatts för ett enormt trauma och "innan det är för sent" har tappat all sin innebörd. Eller vad är det egentligen Mary menar med "för sent"? För sent för att få sälja lite sexiga tidningsexemplar på vågen av pedofilhysteri? För sent för vuxna att kunna säga att de gjort allt i sin makt för att förhindra övergrepp? För sent för Mary att kunna få känna sig viktig?

Hon avslutar med en knorr hon säkert klurat på länge. En som hon förväntar sig ska kunna ställa till en mental storm hos sina läsare. Ett riktigt Sjätte Sinnet-ögonblick som kommer vända in och ut på våra klena uppfattningsförmågor.

"Vi ska också ha klart för oss att en stor majoritet av alla sexövergrepp mot barn inte sker på förskolorna – utan i hemmet."

Jag kan riktigt höra hur hon nynnade ut ett stycke dramatisk avslöjandemusik mellan läpparna medan hon skrev den där sista meningen. Dun dun dunn!

Mary Mårtensson är förmodligen inte en ond människa. Bara en fullkomlig idiot som av någon anledning får uttrycka sig i landets största kvällstidning. Hon leder till förstärkandet av den hysteri som redan råder och är ett hinder om vi någonsin ska ha en rimlig debatt i ämnet. Gå hem Mary, gå hem och lägg dig.

Runkfunk.

Imorgon, 3 December 2009 kommer att vara en dag som kommer att leva kvar i alla svenskars minne. När de ligger där på sin dödsbädd, på ett kallt lasarett i en kommun de hatat att bo i, omgiven av släktingar de önskar att de inte avlat fram, så kommer de att i sin sista sinnesbild på denna jord minnas tillbaka. Minnas tillbaka till detta definierande ögonblick i vår nationella själ. På torsdag kommer den kommersiella radion att tystna i totalt tjugofyra timmar. En mörk skugga av icke-kultur kommer att sänka sig över vårt avlånga land.

Vad är det som den kommersiella radion protesterar? Är det måhända den alldeles nyligen införda FRA-lagen som hotar att inskränka på medborgarnas rättigheter? Nej, självfallet inte. Det vore nästintill rimligt. De är sura för att de måste betala avgifter för att få sända. Vad vore väl ett liv utan chansen att få höra Shakiras nya singel för femte gången på väg till jobbet? Tänk om du inte kunde få i dig din dagliga dos av Takidas behagliga truddeluttar? Då skulle du möjligtvis tvingas, jag vet inte, lyssna på dem i din stereo, med din iPod eller via datorn. Hemskheters hemskhet.

Kontentan - Vem i helvete bryr sig? Föreställ dig en dag utan att bli påtvingad 3 minuter av vad de skrattretande nog kallar musik, följt av 6 minuter reklam för produkter du inte behöver (då hade du redan ägt dem) avslutat med två minuters hjärnskrumpnande babbel från Josefine Craaford. Skulle landet Sverige överleva en sådan strapats? Förmodligen och förhoppningsvis. Det minsta kommersiell radio kan ge som kompensation för att de förorenar vår eter är att betala en smärre avgift. Om inte annat klarar åtminstone jag mig utan "musik" som är producerad likt skit genom en köttkvarn. Min förhoppning är att mina landsmän gör det samma.

Edit:

Om kommersiell radio var så här bra kanske jag skulle bry mig.

Applemos.

Apple har kommit ut med en massa nya skimrande produkter i dagarna som säkert faller mången Apple-fanboy på läppen. Oavsett om det är en förbättring, försämring eller samma gamla grej i en lite fräsigare förpackning. En ny produkt som jag lade extra mycket märke till var deras nya bildskärmar. Men inte av rätt anledning.

Förvåningen är total!

Kan detta möjligtvis ha att göra med det faktum att de bokstavligt talat är gjorda för varandra? Två produkter formgivna och producerade av samma företag som dessutom är kompatibla? Chockerande! Antingen är Apple fyllt med briljanta underfundiga ironiker som kör en kampanj av medveten förvirring eller så har vi att göra med en rejält korkad copywriter.

Nikotinmonster, del 1.

Aftonbladet gör mig aldrig besviken med att göra mig besviken. Jag vet att de alltid kommer att kunna underträffa sig själva på något vis. Rapporteras det inte om tragedier från "Dödens hus" eller trafikolyckor på "Dödens väg" så varnas det för "Dödens cocktail". Med tanke på alla själar som måste skördas varje dag så är Döden förvånansvärt aktiv på andra håll. Att lyckas tillskansa sig så mycket egendom och fritid på äldre dar. Beundransvärt.

Jag satt i dagarna och surfade runt på Aftonbladet.se. I brist på allting annat, när Internets källor av underhållning totalt sinat, då vänder jag mig till Aftonbladet. För sensation och möjligheten att bli rejält upprörd över helt idiotiska ting. Under ett möte på redaktionen (som förr i världen hade varit rökfyllt) så har de nu bestämt sig för att ge sig på rökare, än en gång.

Folkhälsoinstitutet har återigen sammanställt statistik och presenterat det som otvetydiga fakta. Denna gång har de inte ens försökt stärka argumentet med korrelation. Nu räcker det med att bara presentera siffror och en hypotes. Knyta ihop dem på något vis? Vad är det för förbannat knarkarsnack? Publicera!

Låt oss ta en snabb liten titt tillbaka i tiden på föregående kampanjer mot rökning.

Först var argumentet att rökning leder till cancer. Inte bara ökar chanserna för att drabbas av lungcancer. Nej nej, det var en helt 100% garanterad oundviklighet att du som rökare skulle få lungcancer och dö en plågsam och hemsk död. Om nu Döden hinner med dig, han är för tillfället i Sveg och blandar till "Dödens köttfärs".

Sen var argumentet att du var osexig och töntig och ofräsch om du rökte. Föga träffande för mig då jag är alla tre oavsett om jag har en cigarett i munnen. Med en tänd bit tobak i käften kanske jag kan värja mig från ytliga idioter som låter sina definitioner av attraktion dikteras av modetidningar och kvällspressen. Som sista utväg kan jag bränna dem med fimpen och låta ett kväde av rökhosta kombinerat med maniskt skratt skrämma dem till flykt.

Nu är vi alltså inne på kostnadsargumentet. Där det påstås att både arbetsgivare och samhället drabbas rejält av rökares själviskhet i att vilja få slappna av emellanåt. Vi som avnjuter nikotin måste alltså tänka på de ekonomiska konsekvenser denna last får för samhället. Vi borde rent av själva få betala för alla framtida teoretiska kostnader detta leder till. Bra. Men låt mig då presentera en lista med människor som också borde få sig en rejäl avhyvling för att deras aktiviteter kostar samhället pengar och resurser.

- Idrottande friskusar som skadar rygg och leder. Även de borde tvingas stå för sin egen vård. Vård som enbart krävs till följd av den livvstil de haft. Varför ska jag betala för någon fotbollsspelares knäoperation när jag inte ens gillar fotboll? Om de skadat benet borde de skjutas likt en travhäst vars liv inte längre tjänar dess ägare.

- Folk som dricker alldeles för mycket på helgen. Nej, att det är rödvin gör inte saken bättre. Häver du i dig en hel bag-in-box på en till två dagar dricker du inte hälsosamt. Så alla kontorsarbetande helgalkisar som får skrumplever får klara sig själva.

- Människor som äter alldeles för mycket fet mat och socker. Äter du pizza mer än en gång i månaden är det bäst att du från och med nu börjar lära dig hur man utför en bypass-operation i ditt eget garage. Hjärt- och kärlsjukdomar är trots allt den ledande dödsorsaken i Sverige. Rökning spelar naturligtvis en roll här.

Och där kommer vi smidigt tillbaka till felet i huvudartikeln. Att rökare på något vis skulle kosta arbetsgivare pengar är inte styrkt eller ens särskilt trovärdigt. Jag kan i ärlighetens namn inte minnas ett enda jobb jag haft där någon av de anställda utfört mer än 45 minuter effektivt arbete om dagen. Vare sig de varit rökare, icke-rökare, köttätare, veganer, tjockisar eller muskelknuttar. Att rökare tar ut fler sjukdagar per år beror nog snarare på en helhetlig livsstil, där kost och dryckesvanor spelar en större roll, än själva rökandet i sig.

Det viktigaste är hur mycket jobb som blir gjort, inte hur mycket tid som läggs på det.