Nikotinmonster, del 1.

Aftonbladet gör mig aldrig besviken med att göra mig besviken. Jag vet att de alltid kommer att kunna underträffa sig själva på något vis. Rapporteras det inte om tragedier från "Dödens hus" eller trafikolyckor på "Dödens väg" så varnas det för "Dödens cocktail". Med tanke på alla själar som måste skördas varje dag så är Döden förvånansvärt aktiv på andra håll. Att lyckas tillskansa sig så mycket egendom och fritid på äldre dar. Beundransvärt.

Jag satt i dagarna och surfade runt på Aftonbladet.se. I brist på allting annat, när Internets källor av underhållning totalt sinat, då vänder jag mig till Aftonbladet. För sensation och möjligheten att bli rejält upprörd över helt idiotiska ting. Under ett möte på redaktionen (som förr i världen hade varit rökfyllt) så har de nu bestämt sig för att ge sig på rökare, än en gång.

Folkhälsoinstitutet har återigen sammanställt statistik och presenterat det som otvetydiga fakta. Denna gång har de inte ens försökt stärka argumentet med korrelation. Nu räcker det med att bara presentera siffror och en hypotes. Knyta ihop dem på något vis? Vad är det för förbannat knarkarsnack? Publicera!

Låt oss ta en snabb liten titt tillbaka i tiden på föregående kampanjer mot rökning.

Först var argumentet att rökning leder till cancer. Inte bara ökar chanserna för att drabbas av lungcancer. Nej nej, det var en helt 100% garanterad oundviklighet att du som rökare skulle få lungcancer och dö en plågsam och hemsk död. Om nu Döden hinner med dig, han är för tillfället i Sveg och blandar till "Dödens köttfärs".

Sen var argumentet att du var osexig och töntig och ofräsch om du rökte. Föga träffande för mig då jag är alla tre oavsett om jag har en cigarett i munnen. Med en tänd bit tobak i käften kanske jag kan värja mig från ytliga idioter som låter sina definitioner av attraktion dikteras av modetidningar och kvällspressen. Som sista utväg kan jag bränna dem med fimpen och låta ett kväde av rökhosta kombinerat med maniskt skratt skrämma dem till flykt.

Nu är vi alltså inne på kostnadsargumentet. Där det påstås att både arbetsgivare och samhället drabbas rejält av rökares själviskhet i att vilja få slappna av emellanåt. Vi som avnjuter nikotin måste alltså tänka på de ekonomiska konsekvenser denna last får för samhället. Vi borde rent av själva få betala för alla framtida teoretiska kostnader detta leder till. Bra. Men låt mig då presentera en lista med människor som också borde få sig en rejäl avhyvling för att deras aktiviteter kostar samhället pengar och resurser.

- Idrottande friskusar som skadar rygg och leder. Även de borde tvingas stå för sin egen vård. Vård som enbart krävs till följd av den livvstil de haft. Varför ska jag betala för någon fotbollsspelares knäoperation när jag inte ens gillar fotboll? Om de skadat benet borde de skjutas likt en travhäst vars liv inte längre tjänar dess ägare.

- Folk som dricker alldeles för mycket på helgen. Nej, att det är rödvin gör inte saken bättre. Häver du i dig en hel bag-in-box på en till två dagar dricker du inte hälsosamt. Så alla kontorsarbetande helgalkisar som får skrumplever får klara sig själva.

- Människor som äter alldeles för mycket fet mat och socker. Äter du pizza mer än en gång i månaden är det bäst att du från och med nu börjar lära dig hur man utför en bypass-operation i ditt eget garage. Hjärt- och kärlsjukdomar är trots allt den ledande dödsorsaken i Sverige. Rökning spelar naturligtvis en roll här.

Och där kommer vi smidigt tillbaka till felet i huvudartikeln. Att rökare på något vis skulle kosta arbetsgivare pengar är inte styrkt eller ens särskilt trovärdigt. Jag kan i ärlighetens namn inte minnas ett enda jobb jag haft där någon av de anställda utfört mer än 45 minuter effektivt arbete om dagen. Vare sig de varit rökare, icke-rökare, köttätare, veganer, tjockisar eller muskelknuttar. Att rökare tar ut fler sjukdagar per år beror nog snarare på en helhetlig livsstil, där kost och dryckesvanor spelar en större roll, än själva rökandet i sig.

Det viktigaste är hur mycket jobb som blir gjort, inte hur mycket tid som läggs på det.